Hörde just Diana Thylin hos Deutgen lista nomineringskriterierna för Guldklavenvinnare. Ett kriterium tycker jag saknas i högsta grad: nyskapande. I en bransch där de flesta band till 50 procent spelar samma låtar (ofta slitna 50- och 60-talsdängor), där ytterst få band vågar sticka ut, vågar ta ett steg framåt, där det inte hänt mycket sedan Barbados med Magnus Carlsson var lite på rätt väg för många år sedan, där medelåldern på banorna hela tiden stiger (vissa danser är ju rena pensionärsträffarna och flertalet unga hånler år dansband), där dansband och dansställen lägger ner, ja, i den svängen är det skriande behov av nydanande som samtidigt appelerar till många.
Svårt, mycket svårt men händer det inget tar vi musiken av och medlemmarna i Lasse Stefanz, Streaplers, Flamingokvintetten, Thorleifs, Sten&Stanley m fl med oss in på hemmet. För de flesta "yngre" banden har, trots att medlemmarna är mellan 20 och 35 år, inga aspirationer på att låta annorlunda och samlar knappast nya anhängare i några större skaror. Titta på "unga" Donnez: populära men var spelar de och vilken publik har de? Knappast under 50 i snitt. Svänger ofta bra men låturvalet och arren är ju horribelt mossiga.
Det finns en del undantag, som Shake, Blender och några till. Men deras svaghet är att deras repertoar är för anonym och de egna låtarna för svaga. Därtill är publiken ganska gles.
Så nytt och krytt måste till annars tynar alltihop bort inom 10-15 år.
Kent i Åhus, dans- och (paradoxalt nog) Streaplersnörd (trots att de knappast förnyar så gungar de överlägset bäst, förmodligen för att Håkan och Göran skapade svänget med sina rötter i rock).