Tottes Mysblogg

Nja, inte en utan snarare 6-7 st blir det väl när allt har packats ner. Men massor av sopsäckar med papper, papper, papper...Nästan 13 år i samma kontor har ju medfört att ett och annat dokument fastnat i pärmar och bokhyllor. Trots städning till midsommar och Jul. Nu skall jag byta jobb och bytet sker formellt redan på måndag så nu är det bråda tider att avsluta pågående projekt för att kunna starta upp nya spännande aktiviteter framöver! När man börjar röja i de gamla pärmarna så är det som att livet passerar revy. Man ser gamla mötesprotokoll, personer som sedan länge lämnat företaget och i vissa fall även det jordiska, tankar och idéer som då kändes så viktiga, så viktiga...Nu åker allt iväg till en fastbränslepanna och blir för någon sekund till värdefull energi för att sedan falna, dö och bli till aska. Precis som vi en vacker dag. Mer om flytten och nya jobbet kommer senare!

Vi hörs, go´vänner!

...fast inte så dyster trots allt. Ljuset är ju på väg tillbaka här i norr och det är något man längtar till även om det dröjer ett bra tag till innan solen tittar fram ordentligt högt över talltopparna!

Nej, det är nog snarare en sorts reflektion än en känsla av depression, när snart det gamla året övergår till ett nytt. Vad gjorde vi av det gamla? Kunde jag ha agerat annorlunda? Kommer jag att bli en bättre chef det kommande året? Ja, tankarna kommer och går under de dagliga promenaderna - hittills i kvällsmörker och kyla.

Flera av mina kollegor och arbetskamrater har det svårt just nu med sjukdomar hos sig själva och hos nära släktingar. Det påverkar oss alla och väcker minnen till livs om de dagar då vi hade våra föräldrar i livet, då syskon fortfarande var något man kunde gnabbas lite med osv...

I väntan på det nya året - ha de så bra go´vänner, vi hörs!

 

Just nu -16°, knarrande nysnö och lite svag julmusik från Spotify. Har en kort lunchrast och plitar ner några rader. Jag har skaffat en ny jätte-TV på 55" och 29 mm(!) djup till mitt kontor för att kunna ha mindre möten, utbildningar mm. Tänk att den egna apparaten där hemma som bara är tre år gammal redan är en "tjock-TV" med sina 8-10 cm. Det går undan i svängarna och om några år - hörde jag TV-handlarn säga - är TV:n vi hänger upp på väggen tunn som en folie!

Det är annat med er favoritbloggare - med åren har man en tendens att växa i färdriktningen. Tunn som en folie har jag väl aldrig varit men faktiskt alldeles för tjock och dit vill jag inte komma en gång till. Så en lagom balans mellan intag och uttag ska väl hålla "tillväxten" i styr.

Vi håller oss i form go´vänner -  så vi hörs!

 

I väntan på melodikrysset skriver jag några enkla rader från köksbordet. Det har varit en otroligt jobbig vecka men samtidigt en oerhört stimulerande och rolig vecka. Att se människor runt om växa i sin situation i samband med att kraven på deras jobb ökar gör mig stolt som chef och ledare. Till en viss gräns - där måste jag gå in och sätta stopp. Annars blir det för mycket av "det goda". Inte heller bra.

Vi hade vår förlovningsdag i torsdags. På "min" plats stod en bukett röda rosor framställd vid middagen och jag blev helt ställd. Sådan är hon, min älskling! 

Nu börjar Eldeman. Vi hörs go´vänner!

Hittar massor av fin julmusik på Spotify just nu. Snön som fallit och minusgrader har förvandlat våra mörka skogar till rena julkortsvyerna och julstämningen kommer smygande!

Trots tidig november kan jag inte låta bli att tjuvlyssna lite på alla vackra julsånger - man längtar efter Julen redan!

Barnsligt - javisst - jag bara är sådan.

Snart skall vi gå en skyddsrond här på jobbet, till tonerna av Refreshments...;0)

Sköt om er go´vänner, vi hörs!

I går kväll kom snön och blåsten på allvar till "Södra Norrlands Kustland" som det heter i SMHIs rapporter. Så i morse var det att kliva upp en halvtimme tidigare och börja skotta bort ca 2 dm blötsnö. Usch vad jobbigt!

Det var skönt att jag hann få undan utemöblerna i går eftermiddag. Dessutom fyllde jag på vedförrådet inne så att min älskling kan göra upp några brasor under dagen. Braskaminen värmer gott och håller elmätaren i schack.

Tack vare duktiga snöröjare längs E4:an gick det galant att åka till Bruket också. Fantastiskt bra jobbat med tanke på väderleken och den myckna trafiken.

Just nu håller jag på att installera en ny TV, endast 3 cm tjock, på kontoret. Den skall vi ha till våra gruppmöten hos mig istället för den projektor jag haft sedan länge. Otroligt att en 55" TV tar så liten plats bakåt.

Ta det nu försiktigt på vägarna så hörs vi igen!

 

Vilken härlig morgon. Att åter få koka sin gröt, läsa morgontidningen och bara "rå sig själv" för en kort stund! Min lilla inflammerade tå hindrar mig just nu för långa morronpromenader så jag får nöja mig med att blicka ut över den solbelysta trädgården där ett par skator går och letar godis i gräsmattan. Det är fortfarande fridfullt som om inte vardagen kommit i gång ännu. Eller beror det på att vi blir fler och fler pensionärer i villaområdet? Packade ner lunchen och en banan som mellanmål och gav mig iväg. Alla sover i huset, frun, hunden Emil och katten Doris.

På bruket var det som vanligt. Man morsar och hejar på kollegorna och inom en timme så är man igång igen. Hösten är planerad och nästa års semester känns långt borta.

Nu är oxveckorna här!

Vi hörs, mina vänner

Idag blev vårt hälsohem föremål för ett besök från lokalpressen. Vår enormt kompetenta diabetssköterska har under ett par års tid genomfört en studie av hur verksamheten på hälsohemmet leder till livsstilförändringar på sikt hos patienterna. Kost, motion, nya bättre levnadsvanor helt enkelt, har en enorm påverkan på en diabetikers liv och hälsa. Undersökningens resultat som visade på mycket goda resultat intresserade naturligtvis oss och pressen, därav besöket.

Journalisterna gjorde också en intervju med oss i diabetikergruppen. Där er bloggare fanns med på ett hörn!

Tidningen heter "Tidningen Ångermanland" och hälsohemmet "Österåsens Hälsohem". Googla gärna för mer info! En vistelse här rekommenderas för dig med diabetes, smärta och stressymptom.

Nu går min vistelse här mot finalen men livsstilsförändringen har precis börjat. Det skall bli jobbigt men spännande och utmanande.

Vi hörs!

...har börjat. Ja det vill säga den tredje och sista veckan här på hälsohemmet. Idag var det matlagning - strikt vegetarisk - på schemat. Vi gjorde en fantastisk Skogsgryta och ett underbart morotssmör. Vi, det var jag och en kurskamrat det. Två herrar som likt Werner och Werner botaniserade bland kökets alla vrår och sedan med sakkunnig hjälp komponerade denna maträtt. Tänk vad vi är duktiga! I övrigt så har det motionerats ute och inne - knappt en mil om dagen blir det allt. Dessutom styrketräning av olika slag. Roligt! Nyttigt! Så bra man mår..!

Jag önskar att fler kunde få komma hit och ladda sina batterier - kanske det är din tur snart, kära läsare?

Vi hörs!

Tja, en helg som för de flesta bara flyger förbi - vi "tappade" ju annandagen men fick nationaldagen istället. Fast i år infaller den dagen på en söndag så då var det inte mycket glädje med den ;)

Här på hälsohemmet har jag motionerat på gymmet och i motionsspåret idag. Mycket annat bjuds inte när det är helg - jo det förstås - lite "godis" i går kväll blev det. Kex och mögelost med lite passionsfruktjuice. Mums!

Nu återstår bara tre dagar - sedan hem till familj och arbete igen. Ska bli skönt det också.

Vi hörs, mina vänner!

Nu står vi nära en stor konflikt inom min bransch, massa och papper. Man må tycka vad man vill om detta "verktyg" för att få motparten till att vekna. Jag anser nog att båda parter är förlorare. Men så är spelreglerna och vi får finna oss i dessa. För egen del jobbar jag som vanligt eftersom mitt fackförbund, Unionen, redan träffat ett avtal inom området. Trist läsning på en danssida? Javisst, men så mycket större anledning att gå ut och roa sig med dans och härlig musik, eller hur? Vi i Speeders strävar vidare med olika jobb i pubmiljö och på danslogar i sommar.

Ha en fin helg mina vänner!

Ingen spännande rubrik direkt men dagen har faktiskt varit mycket bra här på Bruket. Tillsammans med en kollega har jag tillbringat eftermiddagen med att spåna och dra upp riktlinjer för en kommande nyorganisation på vår avdelning. Spännande och intressant. Speciellt med tanke på att många inom ett par tre år kommer att gå i pension. Nu har vi chansen att forma något nytt för framtiden! Annars så vräker snön ner här i den lilla staden. Var ute med hunden för ett par timmar sedan och då fick man minsann vada i halvmeterdjup snö på vissa ställen. I morron bitti (20/2) blir det snöskottning - var så säker! En rapport kommer om detta och tills dess - dansa på, håll om och av varandra så hörs vi snart igen.

...fast ändå lite annorlunda. Tankarna kommer och går på allt som rör min hälsa samtidigt som jag måste fokusera på mitt ledarskap. Inte helt lätt ibland, go´vänner. Nu står vi inför en prioritering av resurser som säkert kommer att märkas i vår organisation. Lönsamhet och krav på leverans är något av nyckelord. För mig gäller det att samla styrkorna och fördela kompetenser och personer på bästa sätt. Vi är i vissa stycken en sårbar grupp men har styrkan i otroligt duktiga medarbetare så min tro är att allt skall gå vägen trots allt. Just nu längtar jag efter en danskväll på Cinderella - Clas Lövgrens bl a. Det ska bli en höjdare! Gå och dansa du också - bra motion och en lisa för själen. Tills nästa gång - ha´ne och stå på dej så ingen annan gör det!

 

Musiken räddade mig från idrotten - mitt idrottsintresse har varit och är på en mycket låg nivå. Jag har inte den blekaste aning om vilka som är bäst i simning, fotboll eller bridge(?). Däremot ställer jag gärna upp varje år som speaker när "bruket" ordnar diverse motionsarrangemang. Idag var det den årliga skidstafetten. Lite klent deltagande men stort engagemang hos de deltagande - allt från verkliga seniorer till de små barnen. Är den traditionella idrotten på väg att tappa greppet om oss? Är det bara de "stora" grenarna som fotboll, hockey och tennis som lockar? Där det finns potentiella miljoner att hämta? Inte vet jag. Men kämpaglöden hos två och femåringarna i småttingarnas egen lilla slinga var det inget fel på. Som jag sa: Det gäller inte att kämpa väl - utan det gäller att vinna! He, he, he... Ge er ut i spåret nu go´ vänner så hörs vi snart igen!

Om en dryg timme så startar gympan här på "Bruket"! En timmes gympa - för mig är det premiär så det känns lite pirrigt i maggropen eftersom gympatimmarna i skolan inte tillhörde det man längtade som mest efter precis...

Nu är det andra tider och man haver ju vuxit i såväl visdom(?) som format vilket medförde nödvändiga livsstilsförändringar i kost och levnadssätt så att morgonpromenaderna numera känns som ett behov snarare än ett tvång. Gympan ska bli kul! Och behövlig. Strax intill gympalokalen finns ett gym som vi disponerar kostnadsfritt och om gympan bliver för svår så kommer er bloggare att återfinnas där ikväll.

Annars så har vi haft två rätt så dramatiska dagar här på labbet där jag huserar, men då det mesta är kopplat till personer kan jag inte gå in på detaljer. Klart är att livet inte är så enkelt alla gånger och när saker utanför ens kontroll inträffar så är det skönt att säkerhetsrutiner finns - som fungerar! Glädjande nog så funkade allt och slutet blev gott.

Imorron kommer jag att avrapportera gympan - ni kommer inte undan go´vänner! Så tills dess - sköt om er och ha en skön torsdagkväll!

Då var sommarens semesterperiod över för detta år. Egentligen rätt så skönt att vara tillbaka på jobbet tycker jag. Få träffa sina jobbarkompisar igen, surra om sommaren och allt som hänt. Mina sommarminnen handlar framförallt om dagarna i Skåne samt utflykterna vi gjorde till Ven och Helsingör. Två helt underbara dagar med strålande solsken och hav!
Nu har vi redan hunnit med att plocka lite blåbär och hallon på hemmafronten och hösten börjar göra sig påmind även om vissa kvällar fortfarande är ljumma och sköna. Tack för dessa ljuva stunder!
Ha det så gott mina vänner - vi hörs!

Sedan i påskas har jag haft förmånen att två gånger i veckan ha tre duktiga gymnasister på besök på labbet. I ett utbildningsprojekt mellan gymnasieskolan här i den lilla staden och den industri där jag arbetar, så tar vi varje år emot ett antal ungdomar som får genomföra ett enklare projekt av teknisk natur. Denna vår har tre sympatiska gossar jobbat med att genom en mängd mätningar undersöka variationer hos en primär egenskap hos vår produkt - kartong för den grafiska industrin.
Idag hade jag glädjen att tillsammans med två kollegor få avnjuta ungdomarnas entusiastiska redovisning av både tillvägagångssätt, genomförande och resultat i projektet vilket helt klart överraskade och omedelbart triggade nya idéer hos oss.
Ungdomarnas berättelse om och upplevelse av en för dem okänd arbetsplats och det bemötande de fick av oss var både rörande, glädjande och lärande - dvs det gav oss en helt ny dimension av deras närvaro hos oss på "bruket".
Generationer möts - oerfarenhet, nyfikenhet och ett öppet sinnelag möter erfarenhet, mättnad och en blandning av lycka och besvikelse - hur underbart är inte detta go´vänner!
Att vi trots dessa förutsättningar ändå kan tala med varandra, skratta och finna gemensamma lösningar gör att en gammal man som jag lever upp på nytt - var så säker!
Dessa fina ungdomar som står på tröskeln till en framtid och om några år gör sina val, de får aldrig några rubriker, de kämpar på med studier och yrkeskarriärer, de hamnar knappast i kändispressen men kommer att utgöra det fundament som vår trygghet vilar på.
I morgon är det Sveriges nationaldag. Vad vi borde fira är ungdomen - den som vi nog har inom oss även om personnumret säger annat. Den som skall bygga vår framtid och så småningom ta hand om oss och ge oss en värdig ålderdom.
Leve ungdomen och ungdomarna - Sveriges framtid!
Ta väl hand om dig medborgare så hörs vi igen!

Veckan startade med en dag utan möten! Men fylld av dramatik. En kollega anmälde sig sjuk i helgen och en extra resurs hade drabbats av njursten, vilken lyckostart! Nåväl med lojala medarbetare och stolpiller löste sig det mesta ändå. Men nog undrar jag vart mina landstingsskattepengar tar vägen, när en människa som drabbats av någonting så djävulskt som njursten inte kan få mer hjälp på ett sjukhus än en morfinspruta och stolpiller? Smärtan får man ta med sig hem och hoppas på att det onda kommer ut genom avloppet så att säga.
- Spränga stenar? He, he, he - det finns inga pengar till sådant längre, fick kollegan till svar på stadens troligen inom kort nedlagda sjukhus. Det blir nämligen billigare att låta patienterna åka till länssjukhuset 15 mil söderut till nybyggda lokaler som det inte finns pengar till att bygga - endast verksamheterna flyttas från den lilla staden till lokaler som inte finns- hängde ni med? Dvs här i vår lilla stad finns det både lokaler, en fantastisk yrkeskår av olika specialister och patienter. Än så länge vill säga. Ty t o m BB skall läggas ner! Resultatet av de långa mörka norrlandsnätterna skall alltså våra modiga kvinnor och rädda män inte längre få se resultatet av på hemmaplan utan de skall åka bil, ambulans eller kanske en BB-buss(?) till det stora sjukhuset i söder..?
Vi som redan ser en horisont i vårt liv bävar inför dessa ständiga nedläggningar. Försvinner kanske både min diabetessköterska, min doktor och fotvården, denna pärla bland specialiteter, till en avlägsen anonym storstad?
Kommer politikerna och tjänstemännen någonsin att bry sig om oss - det vill säga skattebetalarna - det vill säga deras egentliga arbetsgivare?
Vi är ganska många - ja vi är faktiskt fler än både direktörerna och landstingsråden. Vem tar modet att sätta protestlavinen i rullning?
Ilskan över dessa maktfullkomliga individers totala brist på empati och medkänsla växer.
Vi känner nog att det snart är dags att ta upp den knutna näven ur byxfickan och agera. Eller hur mina vänner?
Ha en bra start på veckan och håll er friska...

Jag har besvärats av en envis inflammation i min vänstra fot en tid. Eftersom jag tyvärr drabbades av diabetes för ca 15 år sedan, så är ju fötterna kanske de mest känsliga kroppsdelarna vi har, ja vid sidan av ögonen då förstås. Så efter ett antal besök hos den otroligt kompetenta vårdpersonalen på sjukhuset i hemstaden, fick jag totalförbud mot långpromenader. Dessa har i ett par års tid varit mitt sätt att hålla mig någorlunda i trim och budskapet var ju inte precis det jag ville höra. Men, det var bara att lyda och nu är lilla fossingen som ny, nja nästan i alla fall!
Klockan fem i morse var det så dags att prova rundan. Jag hade visserligen gjort en liten skogsrunda i går kväll och den lovade gott. Solen sken, det var faktiskt lite rimfrost på backen, fåglarna hade vaknat sedan länge och morrontidiga medborgare, inte så många dock, syntes i ett fåtal bilar och bussar. Äntligen på väg!
Att kondition har ett så kort bäst-före-datum, det blev jag påmind om när de jobbiga uppförsbackarna närmade sig på upploppet! Fick nog stanna och "hia" som vi brukar säga, ett par gånger, innan man med relativt spänstiga steg forsade fram längs radhusgatan. Det kunde ju faktiskt hända att någon pigg granne skulle komma fram bakom någon brevlåda med lokaltidningen i näven...
Men, nej, ca 35 min efter start kom jag hem, ganska på svettig och pulsen hade ökat så det bränner ju bort lite vällevnad, tack o lov!
Efter en dusch, havregrynsgröt med 10 russin, några jordgubbar och en doft kanel, var det så dags att ge sig av till platsen för inkomstens förvärvande.
Där vidtog möte efter möte och när till slut dagen var till ända vid 17-tiden kunde jag konstatera att dagen blev lång, mycket lång. Men älsklingen hade förstås middagen på bordet när jag kom hem - ack denna underbara kvinna! 
Att få hålla denna ljuvliga varelse i sin famn och stillsamt smeka hennes kind - det är himlen det mina vänner och läsare!
Nu laddar gubben om för en ny promenadmorgon i morgon - vi hörs!

Jodå, alla mina morronbestyr där hemma gick väl som vanligt - ja frånsett att jag glömt att köpa hem havregryn, så det blev te med hustruns hembakta grovbröd - gott!
Men förmiddagen som jag tänkt vika åt allehanda administrativa sysslor, bl a ta reda på gårdagens alla anteckningar mm och eftermiddagens angenäma nätverksträff för chefer - nä, inget alls blev det.
På morronen blev jag direkt vid ankomsten till labbet, där jag huserar, medveten om att nu var det saker i görningen. Provkörningar på en våra kartongmaskiner och dessutom massor med frågetecken runt ett av våra mer avancerade analysinstrument. Det hela slutade med att jag och en av mina duktiga kollegor parkerade oss på labbet och blev kvar där hela dagen och lite till...
Så kan det gå, trots planering och kalendrar och sms och mail...omprioriteringar är ibland helt nödvändiga för att verksamheten skall fortgå utan störningar.
Vi kom fram till hyfsade lösningar även om många frågetecken hänger i luften ännu.
Så nu ligger blädderblocksblad och anteckningar i en hög på skrivbordet, jag känner en viss besvikelse över att inte ha fått träffa mina chefskollegor som planerat och dessutom att jag i och med detta beslut även förmodligen gjorde mina kollegor som kunde sluta upp till mötet, besvikna.
Men, that´s life, mina vänner och i morron är en annan dag...eller?
Vi hörs!