Tottes Mysblogg

...så låter den allra vanligaste hälsningsfrasen i dagarna. Men snart är fortsättningen här och vardagarna börjar bli som vanligt igen. Fast med en liten sorglig kant ändå. En av våra verkliga dansmusikprofiler avled i mellandagarna, Hudiksvallssonen och musikern Sivert Thurell. Sivert och jag gick i skolan tillsammans under uppväxtåren och vi var samma års barn, födda 1948. Sivert den 1 januari och jag den 1 november. Sivert hann aldrig uppnå pensionsåldern, han blev blott 64 år ung. Han drabbades av sjukdom de sista åren och den tärde svårt på Sivert. Den vanligen så levnadsglada spänstiga killen blev med ens en svag och sjuk människa. Men vi minns alla fina inspelningar han gjort med Sven-Erics och senare under eget namn. Över 100 egna låtar knåpade Sivert ihop, bl a "Det kom en liten ängel", "Luana", "Krama mej" m fl. Vila i frid, min vän!

Vi hörs, go´vänner!

...ja låt det snöa, vi kan ju inte göra så mycket åt det. Ta det lugnt i trafiken, skotta med måtta och uppskatta våra proffsiga snöröjare som sliter dygnet runt för oss. Här i Glada Hudik har vi fått en rejäl dos av den vita varan och det blev med ens lite ljusare trots decembermörkret. Vårt stora fina Folkets Hus står fortfarande tomt och öde här i stan. De makthavande har inte kunnat lösa arrendefrågan med någon intresserad krögare. Tyvärr. Så nu blir det bara enstaka jazzgrupper, teater- och dansgrupper m fl evenemang av smalare karaktär. Visst saknar danspubliken besöken av de goa fina dansbanden här i Hudik. Men kanske det lossnar framåt våren? Hoppas på det!

Vi hörs, go´vänner!

Nu gläntas lite på förlåten kring Olles plötsliga och överraskande beslut att sluta i bandet. Många spaltmeter skrivs om stämningen i bandet, om skivsläpp mm. Men vad är att vänta efter 45 års turnerande? Ibland infinner sig säkert en trötthet som måste få läka ut. Vi får innerligen hoppas att Olle med stöd av sin familj orkar komma tillbaka på scenen. Lasse Stefanz kommer nog åter - det hoppas och tror jag! Vi hörs, go´vänner!

Hej alla vänner! Long time no seen - men jag har bloggat och tyckt till på några andra ställen nu under några månader. Men vad har hänt i LS? Jag hoppas att Olle inte blivit sämre i sin sjukdom men säkert finns det underliggande orsaker som vi aldrig får veta? Tack för alla fina låtar som bandet spelat in på skiva under alla år. Musikerna finns ju kvar och kanske bildas det nya konstellationer så småningom. Livet går vidare. Vi hörs - go´vänner!

...och inga måsten. Bara avkoppling tillsammans med Nilla och hennes väninna. Vi var runt på några loppisar idag samt till Lill-Babs Caffär i Järvsö. Det senare rekommenderas - prisvärda rejäla mackor gjorda på ekologiska råvaror. Vettigt tycker vi att någon satsar så seriöst. T o m kaffet var ekologiskt! Loppisar kan bli för mycket med små äggkoppar och skålar i pressglas och mer eller mindre fula porslinsfigurer. Men damerna gjorde "fynd" och då är det OK. 8 par jeans för 60 kronor och snygga dessutom! Nåväl, imorron blir det final i Hälsingland för Ing-Mari från Strömsnäsbruk. Dansen blir på Nor i Järvsö till tonerna av favoriterna Streaplers. Säkert en trevlig kväll - hoppas vi, vädret kan vi inte lita längre på. Det blir som det blir. Ha det så bra go´vänner, vi hörs!

vi har haft idag. Åtminstone vi efter solkusten. Lite trädgårdspyssel och en och annan hundpromenad har det blivit idag. Nu laddar mina damer för en helkväll med Streaplers på tisdag. regn eller sol spelar ingen roll. Nu ska här dansas! Platsen är Nor, utanför Järvsö. Själv passar jag vovvar och njuter i hemmet. Ha det så bra, vi hörs go´vänner!

...har i många år varit Folkets Hus. Häromåret gick föreningen i konkurs och sedan har det inte varit någon ordning alls på torpet. Tyvärr. Enstaka krögare har försökt med olika arrangemang men inget långsiktigt. Kalas på sommaren men knappt något på vinterhalvåret. Många dansare saknar danserna till våra duktiga populära dansband. Denna verksamhet är ju stommen i ett nöjesetablissemang och kan sedan få den effekten att övrig kulturverksamhet kan blomma upp. Nu skall dessutom "bakfickan" - det populära "Café August" stängas också. Lagom till sommaren..! Dvs ingen dans i folkan under vintern, inga danser eller pubkvällar under sommaren, mitt i sta´n. Obegripligt att man kan fatta sådana beslut. Det kanske är dags att omvärdera uttrycket "Glada Hudik"?

Vi hörs, go´vänner!

...jag skrev här på FJL. Tiden går fort när dagarna är fullt inbokade och marginalerna är för smala för små vardagsfunderingar. Men nu är jag här igen! Kul att "Morsan" fortfarande är så flitig, heja på! Det är alltid så trevligt att läsa dina bloggar. Vad har hänt på min horisont då? Tja, förutom jobb, jobb så var vi och lirade på en pub-kväll förra helgen i Iggesund. Vi, dvs Speeders med absolut 60-tal på repertoaren. Bra med folk och det blev ett reportage i Hudiksvalls Tidning på lördagen om kvällen och naturligtvis var vi med på ett och annat hörn..! Denna helg blev det hemmakväll och Melodifestival. Konstigt egentligen, det verkar vara mer fokus på artisterna än på låtarna, trots programmets titel "MELODI..."? En riktig högoddsare tog sig vidare till Globen. Vem hade kunnat gissa att Ranelid skulle ta sig så långt? Men vilken "låt"sedan! En modern svensk rap om det finaste, vackraste som finns, kärleken! Tyvärr kommer nog inte Björn till slutseger men han vore värd det. Och då kanske vi skulle kunna sätta en markering i schlagersoppan att i Sverige är vi visionärer och nyskapare i musikbranschen - sticker jag ut dubbelhakorna för långt nu?

Nåväl, framtiden får utvisa vad som sker, tills dess, vi hörs go´vänner!

...för runt 20 år sedan. Jag spelade med Speeders på en "maskis" - förresten finns det maskeraddanser numera på Trettondagsafton? Vi hade snygga fräscha jeans, boots och vita skjortor med "raggarväst". De första åren var vi dessutom förstärkta på blås av min son John 17 år, tenorsax. Mycket folk på den lilla bygdegården, stämningen på topp. Alla festglada gäster utklädda som sig bör en sådan här kväll. Och dansbandet det var vi, 60-talsbandet Speeders med "absolut 60-tal" på repertoaren. Och "scenkläderna" förstås. Nu börjar ni ana va? I första pausen kom några ur arrangörsledet och hade mycket bestämda åsikter om hur ett dansband skulle klä sig när det var trettondagsbal. Inga jeans inte - usch och fy! Men vad göra? Vi hade de kläder vi hade och det var inget att göra åt den saken. Men kritiken om kläderna lade lite "sordin" (nej, inte sardin) på stämningen (humöret alltså) i bandet. Mest synd var det om John - som strax efter pausen skulle leverera lite saxriff i "Diana" och med lite småskärrade medmusikanter runt om sig var det inte lätt för en tämligen orutinerad ung musiker att få tonerna på plats - trodde vi (dvs jag, pappan). Men hej vad vi bedrog oss! Tonerna satt som en smäck och publiken visste inte till sig av glädje. Jag tror nog faktiskt att inte en enda av de trevliga gästerna den kvällen hade ens sett våra jeans och än mindre misstyckt något eller brytt sig. Men låten och saxen och den unge blåsaren fick långa välförtjänta applåder under kvällen. Och mer blev det innan kvällen var till ända. Tacksamma applåder och vänliga ord följde oss ända tills den sista gästen lämnat lokalen. Succé!

Vi hörde aldrig något mer negativt om våra jeans. Och Speeders blev ett av de populäraste banden i trakten de närmaste 6 - 7 åren! T o m i direktsänd radio! Faktiskt så spelar vi ännu fast inte så ofta. Vår nestor, Ingvar, är nu fyllda 68 år så turnélivet är något lugnare nu. John har bytt saxen mot kastruller och pannor, han är kock på Hudiksvalls populäraste krog men minns tiden med Speeders med glädje.

Sens moralen då? Tja, döm ingen - och definitivt aldrig ett band, efter klädseln. Lyssna på det som levereras - dvs musiken - istället. Dansa och njut!

Ha en fin helg, vi hörs, go´vänner!

...många dansband ger ut nya skivor. Jenny Saléns, Jontez, Elisa´s, med flera. Ja Matz Bladhs släpper sin 18:e(?) skiva i serien "Leende Dansmusik" och på SVT kan vi följa med till Malung. Det verkar trots alla dystra tecken finnas en viss optimism bland banden ändå. Nedläggningarna av många band stod ju som spön i backen under hösten. Den branschträff som planeras på Liseberg kanske kan bli startskottet för en ny dansbandsvår?

Låt oss hoppas att våra duktiga musiker i alla dansband orkar hålla ut och fortsätta sin kulturgärning för alla oss musikälskare och dansare! Och att arrangörer och publik fortsätter i sin strävan att föra denna svenska tradition vidare.

Vi hörs, go´vänner!

...känns aktuellt kring Julen, eller hur? Jag pratade en lång stund med min gode vän Bengt, tillika en gudabenådad kompgitarrist, om detta i eftermiddags. Vi kom in på ämnet mer eller mindre av en slump. Kanske mest när vi tog upp varför så många dansband lägger ner. Många p g a åldersskäl, man orkar helt enkelt inte längre. Resor, sena kvällar, dåligt med sömn, bortovaro från familjen etc etc. Har man stått på scenen i 40-50 år eller mer så känner man sig mätt och matt(?). Man ger och ger och får oftast belöning av publiken i form av vänlighet, tacksamhet och glädje. Men räcker det ett helt liv? Till slut kommer man nog till vägs ände då det gäller att fråga sig själv vad skall hända sedan turnébussen parkerat för gott och gitarrfodralet mest samlar damm?

Familjen, vännerna och hälsan är det viktigaste tycker jag i alla fall. Men visst känner man ibland att det vore roligt att ge tillbaka lite till alla som dansat och roat sig till ens toner men som numera inte kommer ut alls? Till alla "fans" som nu sitter på ålderdomshemmen och väntar på slutet. Nog kan man väl göra en liten ansträngning till?

Så gick vårat resonemang. Och varför inte? När det civila jobbet inte längre tar all ens tid. Kunna packa elbasen och gitarren och ge sig ut på "turné"! Med 70- 80- och 90-talslåtar i bagaget? Ideellt men kanske en slant till bensin?

Vad tror ni kära läsare?

Vi hörs, go´vänner!

...lägger ner. Sorgligt men sant tyvärr. 

...nöjeslegenden B-A Pettersson i Hudiksvall. Mannen som under många år bl a var manager åt Sven-Erics orkester. Bandet som hade massor av hits på Svensktoppen och med två utmärkta sångare som dessutom gjorde egna solokarriärer. B-A låg bakom mycket av det som hände i nöjessvängen i Glada Hudik under 70- och 80-talen vid sidan av bolaget "Sven-Erics". Ni som någon gång vistats i Hudik på den tiden minns kanske Högliden och Fina Sväng In? Danspalats med de allra bästa banden och publiken strömmade till. Vilka tider! Vi i Tottes fick äran att spela vid många av danskvällarna på Fina Sväng In och det var lite av en fjäder i hatten att ha B-A:s förtroende.

Så vi i dansbandssvängen lyfter på kepsen och säger grattis till en juste, rak och ärlig kille på den stora dagen!

Vi hörs, go´vänner!

...är utsedd och kommer att hämtas hem endera dagen. Egentligen ska väl julgranar "stjälas" för att öka spänningen men naturligtvis ska man fråga markägaren om lov. Sådan är lagen. Lika för alla...

En gran med ljus behövs nu när novembermörkret är så kompakt. Visserligen kommer snön så småningom att lätta upp det hela men det brukar bli så förfärligt mycket av den varan att särskilt lätt blir det då inte att lätta upp den från marken...

Men snö, kyla och mörker hör vår svenska vinter till - så är det bara. Och inte kan vi göra så mycket åt det. Bara gilla läget.

Liksom dansbanden. Gillar dom läget? Tror inte det och inte danspubliken heller. Men det verkar som om vi hamnat i ett Moment 22 - dvs "höga" gager (för att överleva), färre dansbesökare (viljan och lusten finns men det blir dyrare och dyrare), arrangörernas ekonomi går inte ihop (färre danser, högre biljettpriser, färre dansare osv osv)

Jag lider lite med alla de band som så gärna vill ut och sprida sin glädje och sin musik men som inte får det ekonomiska att gå ihop. Kanske dags att inse att "Lill-Kalles från Knäckebröhult" aldrig kommer att låta som LS eller det forna V, sångaren kommer inte ens i närheten av den store CS trots all dyr exklusiv utrustning. Men spelglädjen och de rätta danslåtarna kommer man ändå att förmedla och publiken kommer tillbaka - då kraven från alla håll har anpassats till den rimliga nivå alla orkar med. Och banden inser det vansinniga i att tro att prislappen på prylarna gör bandet.

Ut och dansa med er go´vänner - vi hörs!

...men idel glada miner på FJL:s härliga bilder från Vemdalsforum. Mycket trevligt att så många fina band ännu orkar hålla på! Tyvärr hade jag inte själv möjlighet att lyssna på plats - min helg i Vemdalen tillbringade jag och min älskling redan i början av oktober. Då med promenader och frisk luft på fjället.

På bilderna skymtade några bekanta från förr, Leif H t ex. - en legendarisk musikförmedlare i Gävle på "den gamla tiden". Stort lycka till, såväl band som arrangörer - och grattis danspubliken som har så många fina band att välja på - ett tag till, får vi hoppas!

Ut och dansa och må så gott, vi hörs - go´vänner!

...verkar lägga av på löpande band. Nu senast CC & Lee, inte mitt favoritband men ändå. Vi i Speeders hade ett litet samtal om detta idag när vi träffades för en fika hemma hos Sören. Ekonomi handlar ju om att debet och kredit skall samspela så att det trillar ut en vinst ur verksamheten. När vinsten konstant uteblir så går inte verksamheten att bedriva - så enkelt är det. Obs att detta inte handlar om bandet i början av bloggen, absolut inte. Men ett band måste generera kapital för fortsatta investeringar, bussen går sönder, ljud- och ljusanläggningen pajar etc etc. Dessutom har ju en dansbandsmusiker också ett boende, ett liv utanför scenen, ofta med fru/sambo/särbo lägenhet, hus mm och måste med sin lön bidra till livets nödtorft precis som alla vi andra. Vi i vårt band kommer nu att ta en paus och vi får se om det i framtiden finns förutsättningar för att ta upp spelandet igen. Idag finns inte dessa. Motivationen och speltillfällena är inte optimala - för att uttrycka det lite diplomatiskt...

Men tiderna kanske vänder, kanske, kanske inte...

Tur att alla minnen finns kvar från alla flydda dar, i en svunnen tid...

Må så gott go´vänner, vi hörs!

...i en svunnen tid. För exakt 40 år sedan var det dags för vårt då nystartade dansband Tottes från Hudiksvall att äntligen bege sig ut på den allra första spelningen. Till Lillhärdal i Härjedalen. Långt bort och jag visste knappt var det låg någonstans. Nåväl, det obromsade släpet lastades på gränsen till sin förmåga med trummor, förstärkare, hammondorgel mm. Allt krokades på kapellmästarens lilla VW 1500 och med fyra av fem man i bilen gav vi oss iväg. Bort från värmen och tryggheten där hemma och ut i den mörka novemberkvällen till det okända, fjärran Härjedalen.

Femte medlemmen i bandet, trummisen, hade bestämt sig för att åka själv i sin Opel Rallye Kadett, men lovat att ligga bakom oss ifall vi skulle få problem under resan...

Milen flöt på i maklig takt. En VW 1500 med fyra killar, gitarrer, kläder och ett tungt släp går inte fort, jag lovar! Efterhand så lättade dock stämningen och till slut var vi framme. Någon frågade lite försynt om Opeln syntes?

Nä, inte den minsta strimma ljus kunde skönjas i det kompakta mörkret i Lillhärdal. Vart f-n är trummisen? Nå, han dyker väl upp, sa vi och började lasta ur och så småningom rigga den lilla utrustningen vi hade. Ingen trummis.

Klockan närmade sig 21 och dags att köra igång. Då säger våran yngste medlem, gitarristen, jag kör trummor! Sagt och gjort, klockan 21 stampade vi igång Tottes för första gången, utan vår riktiga trummis bakom kaggarna och utan gitarrist. Och allt flöt på. Jag minns inte hur det lät och tur är väl det. För då hade man antagligen gett upp karriären denna ödesdigra afton i fjällen.

Men - ödet ville annorlunda. Lagom till paus dök vår trummis upp. Opeln hade havererat men trots detta så blev vi ett komplett dansband klockan 23.30. Nu levererade vi dansmusik igen.

Jag minns inga reaktioner från publiken men kanske någon av bloggläsarna var med då? Det skulle vara kul att få lite feed-back 40 år för sent men ändå..!

Efteråt, kunde vi bara skratta åt alltihop och ge vår duktige gitarrist en jättekram för att han ställde upp utan krus. Det gick ju bra!

Vi fortsatte med bandet i lite olika uppsättningar i 17 år men ingen av oss kommer någonsin att glömma denna minnesvärda afton, Allhelgonahelgen 1971 i Lillhärdal.

Tack mina musikerkollegor från den kvällen, Håkan L, Håkan Z, Janne och Staffan.

Kanske vi hörs igen? Vi hörs i alla fall på bloggen go´vänner!

Vi har med stort nöje följt några av TV-avsnitten om DBV i Malung. Ett fantastiskt arrangemang med över 40.000(fyrtitusen!) besökare 2010. Tyvärr gav väl SVT programmen en lite vinklad syn på campinggästerna och därmed publiken. Jag tror inte att den konsumtion av alkohol som visades på något sätt är representativ för en svensk danspublik idag. Naturligtvis kanske det blir "bättre och roligare" TV med lite halvdragna människor som har kul på campingen men inte som danspublik..? Lite för snålt med bilder på banden och musiken var det också men faktiskt så pratade vi om att kanske göra ett besök i Malung i sommar. Det är ju alltid bäst att bilda sig en egen uppfattning om dansglädjen i Malung på plats. Kul i alla fall med så mycket dansmusik, dansband och publik i TV nu för tiden. För inte så länge sedan var dansband och dansbandsmusiken inte alls kultur - nu har även "salongerna" fattat vad det handlar om och det tackar vi för!

Hatten av för alla fantastiska eldsjälar till arrangörer, musiker och Malungbor som år efter år bjuder oss danslystna och musikälskare på denna enorma glädje och fest!

Vi hörs go´vänner!

Efter första omgången ikväll så framstår ju Elisas som en vinnare.

Bra låt av Winnerbäck bra framförd av bandet - även "Verandan" var skaplig.

Men vad gjorde "pistvakterna" Patriks egentligen? Där spårade allt tävlingen ur totalt - ett haveri. Trots detta gick man vidare - obegripligt.

Donnez och Willez - två rätt dåliga band där Willez avgick med segern.

Dålig, osäker och falsk sång - nu är marknaden öppen för massor av småtaskiga band i landet. Hej o hå!

Vi hörs go´vänner!

Vi har haft minusgrader flera dagar i sträck nu och i morse började de första snöflingorna att yra på E4:an. Nu måste jag skynda mig att få undan cafébordet och stolarna på altanen och sopa bort lite vissna löv. Lathet straffar sig som bekant, skulle ju ha gjort det där för länge sedan men det har liksom inte blivit av. Känner ni igen er?

Annars flyter allt på. Älskling kom hem från en mysig Cinderellakryssning i söndags kväll tillsammans med dottern. De hade haft jättekul och fått lyssna till Nordman. Kanske inte min musikstil men visst har bandet något eget, eller hur?

Såg på Dansbandsbrudar i går kväll. Lite tjatigt kanske men kul tjejer som verkligen vet hur det är att slita kväll efter kväll. Det går inte att dra sig undan i- och urlastning, koppla kablar och bära högtalare "bara" för att man är tjej. Helt rätt inställning tycker jag.

Ska nog försöka se ytterligare några program i serien. DBK har jag dock tappat intresset för. Men har full respekt både för banden och de TV tittare och dansare som gillar programmet.

Ha en skön dag, mina vänner, vi hörs!

Vi såg och hörde på DK igår kväll. Enochenhalvtimmes TV-underhållning av minst sagt varierande kvalitet. Eftersom jag själv freelansar då och då i branschen så skall jag inte avge några direkta namngivna omdömen men lite "tyckeri" har jag allt. Nog borde väl SVT varit lite mer fokuserade på just "Dans"? Dvs det handlar inte om någon allmänt hållen tävling mellan orkestrar utan om just "Dansband". Band som helg efter helg och i många fall under flera dagar i veckan satsar sitt liv, sitt privatliv och sin yrkeskarriär på att underhålla och roa en dansant publik. I ca 4 timmar per kväll! Med en varierad repertoar och under pressen att aldrig svika den betalande publiken hur man än mår själv osv.

Då tycker jag nog att vissa tomtar som hittills förekommit inte ens borde ha fått komma upp på scenen överhuvudtaget.

Alternativet skulle kunna ha varit att ha satsat på en "nybörjarserie" för att därifrån få kvala sig upp till en mer "elitbetonad" serie. Något i stil med idrotten?

Inget fel alls att okända nya band får visa upp sig - men det måste kännas fruktansvärt jobbigt att ställas mot de etablerade "rävarna".

Efter gårdagens omgång har ändå DK fått en mer renodlad dansbandskaraktär även om kvaliteten är ytterst ojämn.

Tycker er bloggare - högst personligt!

Vi hörs, go´vänner!