I söndags kväll kom vi hem efter en lång resa genom landet. Under fredagen följde vi vår unge släkting till den sista vilan. En vacker och högtidlig ceremoni där släkt och vänner deltog. Jag och fem andra anhöriga till den unge Daniel blott 22 år, bar kistan till graven medan övriga följde efter i procession med blommor i famnen.
Så vistelsen i söder fick en sorgens sordin över sig denna gång. Så mycket livligare blev det då när vi hämtade den lille Emil, vår hund av rasen Phalene på lördagen. Fast detta hade kunnat ta en ände med förskräckelse. I ett anfall av ordningssinne och för att underlätta parkeringen av vår Volvo skulle er bloggare göra en enklare manöver på kennelns gård. Det skrapade till och hjulen började snurra. Vad hade hänt? Jo - man hade liksom kört upp på ett brunnslock och t o m lyckats få ventilationsröret att på ett mycket smidigt sätt leta sig upp under bilen. Där satt Volvon fast - nästan 2 ton plåt och plast - orubbligt. Våra vänner på kenneln lyckades skaff fram en domkraft av modell garage från en granne och kunde därmed hissa upp fordonet så att röret och underredet separerades. Men hur flytta bilen? Domkraften satt ju bergfast kvar i marken med 2 ton Volvo vilande på sig. Nu kommer den kvinnliga listen in i bilen, skall vara bilden...
Naturligtvis genom att rotera brunnslocket! Sänka domkraften och backa ut ur planteringen så att säga. Vad gjorde man utan sin älskling?
Inte en skråma vare sig på brunnslock eller Volvo - det skulle väl vara er bloggare då som kände en viss skamsenhet över att ha lyckats fastna på och varit nära att slänga sig i - brunnen!
Resten av resan gick som en dans - med idel kommentarer som vi faktiskt kunde skratta åt. Skönt det efter helgens övriga händelser.
Sköt om er go´vänner och passa er för brunnslock!