Tottes Mysblogg

Min älskling har nu kommit fram till Helsingborg och sin mor. Det känns skönt att höra att resan gått bra. Det är ju i alla fall runt 100 mil dit ner. Själv sitter jag just nu på vår veranda och njuter av kvällssolen och den sköna sommarvärmen som nu kommit till oss här på ostkusten. Gitarren, min gamla Gibson, finns givetvis med - men min gamla Fender elbas får vila ikväll.
Hustruns dotter har varit här och vi har suttit och pratat en stund. Underbart att få en sån fin kontakt - trots att jag inte är hennes "riktige" far. Jag älskar ungdomar och deras fräscha syn på livet, deras nyfikenhet och deras hunger på att få lära sig nya saker. Bara detta att få berika deras ordförråd med nya "svenska" ord som t ex "konvenance" och "comme il faut". Vi pratade just då om hennes "faiblesse"(!) för tatueringar, något som i min ungdom var lite suspekt - ni lite äldre läsare av denna blogg kanske känner igen detta?
Idag är tatueringar högsta mode, ja t o m min älskling har prydit sin vackra lekamen med några konstfärdiga bilder av älvor mm.
Själv så är jag nog för feg för dylika hudristningar men lite lockande är det att göra "det" någon gång. Men vad? En elbas? Ett hjärta? Tacksam för förslag!
På lördag kväll lirar vi i Speeders igen och någon vecka senare blir det gig igen i ett av den lilla stadens nöjestempel. Sommargigen är härliga!
Dansa på mina vänner och krama varandra så hörs vi igen!

I morse drog min älskade till sitt skåneland. Lilla cittran fullpackad med prylar - vi kommer att ses om ett par veckor därnere för en gemensam semesterresa. Jag tar en långfärdsbuss från den lilla staden till den stora staden i Skåne. Ca 12 timmar tar det - en nattresa - något jag aldrig provat förr. Här har solen och värmen kommit - äntligen. Vi ska spela i helgen på en privat fest och håller vädergudarna sina löften kan det bli riktigt trevligt - en utedansbana är ju helt beroende av vädret och naturligtvis publiken. Vi står ju under tak i alla fall!
Så då blir man gräsänkling igen. Frysen fylld av älsklingens olika maträtter. Inte behöver man gå hungrig här hemma inte!
Annars kommer nog dagarna att vara sig lika - jobbet tar det mesta av tiden.
Ta vara på de ljusa timmarna och varandra mina vänner så hörs vi snart igen!

Hej mina vänner!
Ikväll hade vi i Speeders glädjen att få spela på en familjedag i ett bostadsområde här i staden. Många frivilliga ideella krafter hade anordnat ett digert program allt från majstångssmyckning, majning(?), till popmusik med oss. Solen har faktiskt visat sig hela dagen så allt var på topp när vi anlände. Kul att få spela för sittande publik en gång. Pensionärer, unga föräldrar med små barn, stora barn med osynliga föräldrar, ja alla var där!
Vi lirade i ca 2 timmar en blandning av  örongodis från 60-talet. I pausen fick vi t o m beröm för att ljudnivån var så bra att man kunde konversera sina vänner! De´ni!
Innan vi åkte hem så hade vi fått löfte om fler jobb där - fantastiskt roligt!
Imorron torsdag blir det att handla tillbehören till midsommaren och sedan bara ha det skönt.
Gör så ni också go´ vänner - ta det lugnt med drickat, sköt om varandra och njut av sommaren!
Vi hörs!

I helgen som nyss runnit bort längs gatstenar och i diken har vi ändå hittat på lite av varje. Söndagen t ex ägnades åt en liten rundtur i landskapet för ett besök vid min morfar och mormors grav i västhälsingland. Därefter körde vi genom skogarna på leriga och sönderregnade grusvägar till ett av de många bruksminnen vi har här i Hälsingland, Movikens masugn. Där fick vi och en hel del andra konstintresserade bevista vernissagen av en glaskonstnär som just nu ställer ut i det för länge sedan inställda och avställda järnbruket. Vacker glaskonst som konstfullt belyst skimrade och gnistrade i de för övrigt rätt så dunkla lokalerna. Ett lokalt tradjazzband öste på i ett hörn - kanske inte min musiksmak direkt - men förmodligen konstnärens? Nu jobbar vi fyra dagar sedan kommer återigen en härlig helg med  en extra ledig dag! Har ni tänkt på att våren och försommaren inte bara är så ljuvlig med allt vad naturen erbjuder? T o m arbetsveckorna känns lättsammare med en helgdag då och då. Nu den härliga midsommaren - en av årets kanske finaste helger. Fira den varsamt mina vänner och tänk på att det bara är 6 månader kvar till Jul!
Vi hörs!

Jajamensan! Det firades födelsedag idag - nja inte min utan hustruns. Det brukar ju stå + efter åren och denna gång var det första gången som + tecknet behövde användas. Men egentligen är hon inte en dag över 25 - om hon själv får säga det...
I sinnet absolut - men tyvärr krånglar hennes smärta och värk i kroppen till det ibland. Men jag älskar henne precis som den hon är, med eller utan + tecken, med eller utan värk och vem älskar inte en 25-åring förresten?
Så middagen idag var extra festlig - hustruns dotter hade köpt en jättefin bukett med de vackraste blommor och väninnan hade uppvaktat med orkidéer och alla blommor inramade en fantastisk gryta med fläskfilé och ädelost. Middagen avslutades med en lika delikat jordgubbspaj. Allt tillagat med kärlek till sina beundrare av festföremålet själv förstås. Hon släpper inte någon annan till pannorna och grytorna nämligen. Själv åstadkom jag ett paket som nästan svävade i rummet - så tomt var det. Men det innehöll i alla fall ett presentkort på en av stadens butiker för kvinnokläder. Och sådana brukar ju inte väga så värst mycket de heller.
En liten flaska bubbelvin fick avsluta det hela men bara för mor i huset. Sedan återvände dottern till sitt eget hem - tvätten väntade.
Er bloggare tog plats vid datorn och älskling - just det - vid köksbänken, ty rent och blankt ska det vara!
Så nu är ordningen återställd igen - min egen plusdag infaller när höstmörkret sakta faller. Men mer om det mycket senare go´vänner!
Vi hörs!

En röd dag i almanackan som betydde att fredagen var en halv arbetsdag, dvs 4 timmar. Hur tillbringar man en röd lördag? För min del blev det en massa grävande och påtande i trädgården, ja den är ju inte så stor precis, en rabatt på ca 4 m x 0,5 m med tre rosenbuskar och en hop med tagetes, den mindre varianten. Min älskling, hon tog snabbt befälet och rev med bestämda tag upp grästorva efter grästorva trots mina kanske lite lama protester. Jag hade ju de rätta redskapen, spade, grep osv. Icke sa nicke, dvs älskling, ska här grävas ska det grävas på riktigt - dvs för hand med en minimal spade ni vet en sån där man brukar använda på gravar och i små rabatter...
Lite försynt tog man väl upp en och annan torva men älskling hon grävde på - och bra blev det!
Nu ståtar den lilla radhusträdgården i all sin prakt med rosenbuskar och diverse plant. Har ni tänkt på vad sånt kostar? Men det blir nog vackert lite senare i sommar - det sa hon på plantskolan i alla fall.
Gräv vidare medborgare - sommaren ger nog lön för mödan!
Vi hörs!

Sedan i påskas har jag haft förmånen att två gånger i veckan ha tre duktiga gymnasister på besök på labbet. I ett utbildningsprojekt mellan gymnasieskolan här i den lilla staden och den industri där jag arbetar, så tar vi varje år emot ett antal ungdomar som får genomföra ett enklare projekt av teknisk natur. Denna vår har tre sympatiska gossar jobbat med att genom en mängd mätningar undersöka variationer hos en primär egenskap hos vår produkt - kartong för den grafiska industrin.
Idag hade jag glädjen att tillsammans med två kollegor få avnjuta ungdomarnas entusiastiska redovisning av både tillvägagångssätt, genomförande och resultat i projektet vilket helt klart överraskade och omedelbart triggade nya idéer hos oss.
Ungdomarnas berättelse om och upplevelse av en för dem okänd arbetsplats och det bemötande de fick av oss var både rörande, glädjande och lärande - dvs det gav oss en helt ny dimension av deras närvaro hos oss på "bruket".
Generationer möts - oerfarenhet, nyfikenhet och ett öppet sinnelag möter erfarenhet, mättnad och en blandning av lycka och besvikelse - hur underbart är inte detta go´vänner!
Att vi trots dessa förutsättningar ändå kan tala med varandra, skratta och finna gemensamma lösningar gör att en gammal man som jag lever upp på nytt - var så säker!
Dessa fina ungdomar som står på tröskeln till en framtid och om några år gör sina val, de får aldrig några rubriker, de kämpar på med studier och yrkeskarriärer, de hamnar knappast i kändispressen men kommer att utgöra det fundament som vår trygghet vilar på.
I morgon är det Sveriges nationaldag. Vad vi borde fira är ungdomen - den som vi nog har inom oss även om personnumret säger annat. Den som skall bygga vår framtid och så småningom ta hand om oss och ge oss en värdig ålderdom.
Leve ungdomen och ungdomarna - Sveriges framtid!
Ta väl hand om dig medborgare så hörs vi igen!

Äntligen juni, dvs den första sommarmånaden, med massor av pollen, dofter och insekter som börjar vakna till liv. Bin som surrar flitigt kring de första blommorna samt en och annan mygg, det skall visst komma flera(!), gör oss den äran. Go´vänner - det liknar helt enkelt fjolåret och året därförinnan. Ett evigt kretslopp som upprepas år efter år - hos oss lika efterlängtat i alla dess skiftningar. Ja inte av min älskling förstås  - jo solen och värmen det är favorittillstånd - men dofterna av hägg, syren och liljekonvalj, frömjölet som likt ett gyllene pulver täcker praktiskt taget allt i ens närhet - inte minst bilen - allt blandat till en helvetisk mix av allergener som gör sommarens fägring till ett utdraget plågsamt lidande.
De finns ju överallt numera - allergikerna alltså. I min barndom, främst i de första skolåren, kunde man ibland höra talas om någon skolkompis som var allergisk mot ägg. Men hösnuva och andra riktigt otäcka allergier var ett tämligen okänt begrepp, åtminstone för mig. Tack och lov blev inte mina två gossar allergiker de heller - jo den yngste blir visst lite röd i ögonen ibland. Av pollen då - vad trodde ni? Han är faktiskt snart 27 år och får gå på lokal året runt men jobbet, ekonomin och nya fästmön sätter sina begränsningar. Ett och annat rödöga har väl vi också fått av sådana utsvävningar eller hur medborgare? Blåögon är värre - inte blå ögon - utan blåtiror, men dessa har man  tack och lov klarat sig ifrån.
Jaha, hur skall jag ta mig ur det här med allergier då? Gå ner till havet, låta vinden svepa över mitt nyskalade huvud och bara njuta? Tror det blir så. Jag skall skänka en tanke till min bäste vän som drabbats av svår hjärtsvikt och ligger på sjukhuset. Håll ut grabben, vi skall ju snart kämpa på med bandet och blåsa bort krämporna med lite rock ´n´ roll i sommarkvällen, eller hur?
Mina vänner - ta vara på varandra den korta tid vi har, så hörs vi snart igen!