Tottes Mysblogg

...önskar jag er alla! Tack alla ni som under året läst min enkla blogg. Bloggen som handlat om ditt och datt och livet i stort som i smått.

Vi hörs igen på det nya året - ha det så bra och lev väl, go´vänner, vi hörs!

... och en rädd liten hund. Visst är det vackert med fyrverkerier som lyser upp den mörka natthimlen vid nyår. Och visst förstår jag hur kul det är med "smällare" - jag har ju själv varit "pöjk". Men smällare och raketer kunde väl begränsas till tiden runt 12-slaget? Då skulle vi kunna rasta vår lille Emil och vara hemma i god tid innan helvetet brakar loss. Jag har skrivit till min kommun om detta men fått nobben. Och jag kan skriva, var så säkra! Så det blir väl att som vanligt göra korta små utflykter och kuta hemåt när det börjar smälla i grannskapet.

Emil är jätterädd och det är en plåga för oss också att se hur han lider.

Ha nu ett gott slut på 2011 och skjut av några raketer men gör det i rätt tid, vid midnatt. Då har Emil och vi lagt oss - åtminstone Emil.

Skål och Gott Nytt År, go´vänner, vi hörs!

...känns aktuellt kring Julen, eller hur? Jag pratade en lång stund med min gode vän Bengt, tillika en gudabenådad kompgitarrist, om detta i eftermiddags. Vi kom in på ämnet mer eller mindre av en slump. Kanske mest när vi tog upp varför så många dansband lägger ner. Många p g a åldersskäl, man orkar helt enkelt inte längre. Resor, sena kvällar, dåligt med sömn, bortovaro från familjen etc etc. Har man stått på scenen i 40-50 år eller mer så känner man sig mätt och matt(?). Man ger och ger och får oftast belöning av publiken i form av vänlighet, tacksamhet och glädje. Men räcker det ett helt liv? Till slut kommer man nog till vägs ände då det gäller att fråga sig själv vad skall hända sedan turnébussen parkerat för gott och gitarrfodralet mest samlar damm?

Familjen, vännerna och hälsan är det viktigaste tycker jag i alla fall. Men visst känner man ibland att det vore roligt att ge tillbaka lite till alla som dansat och roat sig till ens toner men som numera inte kommer ut alls? Till alla "fans" som nu sitter på ålderdomshemmen och väntar på slutet. Nog kan man väl göra en liten ansträngning till?

Så gick vårat resonemang. Och varför inte? När det civila jobbet inte längre tar all ens tid. Kunna packa elbasen och gitarren och ge sig ut på "turné"! Med 70- 80- och 90-talslåtar i bagaget? Ideellt men kanske en slant till bensin?

Vad tror ni kära läsare?

Vi hörs, go´vänner!

...vad gör man då? Tja, jag tar ut tre semesterdagar och bara myser. Tack och lov drabbades inte vi direkt av någon katastrof när Dagmar överföll oss i helgen. Några altangranar och lite småkrafs fick justeras och rättas till. Vi blev strömlösa några timmar under natten till annandagen och Internet försvann men livet går ju vidare ändå..!

Värre var det runt om i Hudiksvall. Massor av träd över vägar och hus. En stor eloge till alla duktiga linjearbetare som nu fixar elström och röjer så tågen kan börja rulla igen.

Ha det nu så gott go´vänner, vi hörs!

...lägger ner. Sorgligt men sant tyvärr. 

...om några timmar. Fredagen blir min "stökdag", dvs kanske en och annan julklapp skall inhandlas, städning i hemmet skall göras och Emil skall förstås ut på sina rundor. Nu när värken i fingrarna gör sig påmind så går allt i ett lugnare tempo men Jul skall det bli! Kanske också gitarren åker fram och stäms upp men mest troligt är att det blir julsånger vid pianot när friden och julstämningen sakta börjar infinna sig på fredag kväll. Några gäster skall vi ha, de allra närmaste - och fira en "granklädarkväll" - en liten tradition hos oss. Vegetariskt på bordet och julmust i glasen. Glädje och skratt, mys o pys!

Sedan tar vi det bara lugnt på Julafton. Men jag har blivit lovad lite skinka, sill, lax och Jansson. kanske t o m en "lille en"..?

Så nu önskar jag alla mina bloggläsare en riktigt GOD JUL!

Vi hörs, go´vänner!

...som hoppar från det ena fingret till det andra. Lederna ömmar och att greppa tag i saker gör så förtvivlat ont. Och inte får man äta den medicin som hjälper för då påverkas andra funktioner negativt...Men när hjärta, njurar och blod inte mår så bra då lyder man doktorn och experimenterar inte så värst mycket på egen hand. Tur ändå att promenaderna med Emil håller mig igång på kvällarna. Och fysisk aktivitet tillsammans med vettig kost är ofta den bästa medicinen.

Det har fallit en del snö de sista dagarna och troligen får vi en vit Jul här efter Hälsingekusten. Om inte mängderna blir större än så här så står vi nog ut. Men, vintern har ju knappt börjat ännu, så var lugn, det kommer mera!

Vi går mot helg men några arbetsdagar återstår. Mörka mornar, mörka kvällar men på torsdag vänder det!

Håll ut så hörs vi, go´vänner!

...nöjeslegenden B-A Pettersson i Hudiksvall. Mannen som under många år bl a var manager åt Sven-Erics orkester. Bandet som hade massor av hits på Svensktoppen och med två utmärkta sångare som dessutom gjorde egna solokarriärer. B-A låg bakom mycket av det som hände i nöjessvängen i Glada Hudik under 70- och 80-talen vid sidan av bolaget "Sven-Erics". Ni som någon gång vistats i Hudik på den tiden minns kanske Högliden och Fina Sväng In? Danspalats med de allra bästa banden och publiken strömmade till. Vilka tider! Vi i Tottes fick äran att spela vid många av danskvällarna på Fina Sväng In och det var lite av en fjäder i hatten att ha B-A:s förtroende.

Så vi i dansbandssvängen lyfter på kepsen och säger grattis till en juste, rak och ärlig kille på den stora dagen!

Vi hörs, go´vänner!

...på jobbet. En stunds trevlig stillsam gemenskap med dämpad belysning, julsånger. luciatåg och naturligtvis lussekatter och pepparkakor. En mysig tradition som vi skall värna om framöver tycker jag. Även om flera av oss i kontorshuset inom ett par år blir pensionärer så hoppas man att de yngre vidmakthåller denna fina sed. Vi har lite vitt kvar på marken men den gröna gräsmattan lyser igenom här och var.

Vattenståndet ute vid kusten här i Hälsingland ligger en meter och mer över det normala just nu så sjöbodar och bryggor lever ett osäkert liv. Märklig vinter vi har i år...

Ha det så bra - så hörs vi, go´vänner!

...innan tomten knackar på. Och idag kom det riktigt hyfsat med snö, visserligen bara runt ett par minusgrader men julstämning blev det. Tyvärr har jag känt mig lite småkrasslig den senaste tiden. Tydligen beroende på kombinationen av ett flimrande hjärta, njursvikt och dåliga blodvärden. Men gubben är snart på gång igen - får vi väl hoppas! Annars så går dagarna med jobb och på hemmafronten har det pysslats, bakats och pyntats. Mysigt att se bonusdotter och mor i köket med pepparkaksbaket i full gång. Själv dristade jag mig till att provsmaka ett och annat alster. Speciellt de övergräddade - eller brända? - tyckte jag om... En mugg glögg till - givetvis alkoholfri - gjorde susen! Så nu känns det som om julefriden sakta sänkt sig över hemmet och det gör så gott att få tända några ljus om aftonen och bara sitta och prata en stund framför brasan. Ta det nu lugnt ni också, håll avstånden och håll i hatten, så hörs vi go´vänner!

...är roligt. Särskilt andras pengar. Idag satt jag med i en fondstyrelse och delade ut över 3 miljoner kronor i studiestipendier till flitiga studenter. I snitt ca 20 000 per student! Ingen dålig julklapp till hårt jobbande ungdomar. Och vi behöver dessa på arbetsmarknaden så småningom. Alla vi som är - eller inom kort blir - pensionärer. Låt oss hoppas att studiefliten ger alla bra välavlönade jobb och att deras begåvning stannar i landet. En angelägen uppgift för våra politiker tycker jag.

Annars så har snön börjat falla, just nu bara några millimeter men den ger oss en föraning om kommande vinter i alla fall.

Må så gott go´vänner - vi hörs!

...vimlar det av just nu. Likadant hos er förmodar jag? Vi var runt igår på ett par ställen. "Har du några pengar med?", frågade jag. "Nä, vi ska väl inte handla något", sa min älskling. Vi kom hem med en säck havre, nåra små prydnadssaker, en stor handbroderad julduk, hembakat hällbröd etc etc... Jag hade någon krona i den allt tunnare börsen - tur var väl det! Nåja, det är ju J-u-u-u-u-l!

Annars är det inte en snöflinga ännu på marken, skönt tycker jag. Snöskottning är inget vidare. Och gikten börjar göra sig påmind i fingrarna, det gör så förb-at ont! Har ni några tips?

Ha det så gott så hörs vi, go´vänner!

...alltid spelman. Vi repade lite i eftermiddag för ett gig i februari(!). Vi, dvs Speeders 60-talsband, lever ju och har låtarna i ryggmärgen. Och när en arrangör bönar och ber att vi måste komma och spela - vad gör man? Trots att bandet tagit en time-out så är vi inte mer svårövertalade än så. Javisst! Med lite rep i ryggen så kommer vi. Och nu är vi på banan igen. Mer taggade än nånsin. Lusten och glädjen finns i bandet efter en tillfällig nergång - men nu dj - ar! Härligt. Vi gjorde en riktig rockare av Sven-Ingvars gamla "Säj inte nej" - kors! Himla roligt var det och nu ser vi bara framåt.

Ha en skön helg så hörs vi igen, go´vänner!