Äntligen juni, dvs den första sommarmånaden, med massor av pollen, dofter och insekter som börjar vakna till liv. Bin som surrar flitigt kring de första blommorna samt en och annan mygg, det skall visst komma flera(!), gör oss den äran. Go´vänner - det liknar helt enkelt fjolåret och året därförinnan. Ett evigt kretslopp som upprepas år efter år - hos oss lika efterlängtat i alla dess skiftningar. Ja inte av min älskling förstås - jo solen och värmen det är favorittillstånd - men dofterna av hägg, syren och liljekonvalj, frömjölet som likt ett gyllene pulver täcker praktiskt taget allt i ens närhet - inte minst bilen - allt blandat till en helvetisk mix av allergener som gör sommarens fägring till ett utdraget plågsamt lidande.
De finns ju överallt numera - allergikerna alltså. I min barndom, främst i de första skolåren, kunde man ibland höra talas om någon skolkompis som var allergisk mot ägg. Men hösnuva och andra riktigt otäcka allergier var ett tämligen okänt begrepp, åtminstone för mig. Tack och lov blev inte mina två gossar allergiker de heller - jo den yngste blir visst lite röd i ögonen ibland. Av pollen då - vad trodde ni? Han är faktiskt snart 27 år och får gå på lokal året runt men jobbet, ekonomin och nya fästmön sätter sina begränsningar. Ett och annat rödöga har väl vi också fått av sådana utsvävningar eller hur medborgare? Blåögon är värre - inte blå ögon - utan blåtiror, men dessa har man tack och lov klarat sig ifrån.
Jaha, hur skall jag ta mig ur det här med allergier då? Gå ner till havet, låta vinden svepa över mitt nyskalade huvud och bara njuta? Tror det blir så. Jag skall skänka en tanke till min bäste vän som drabbats av svår hjärtsvikt och ligger på sjukhuset. Håll ut grabben, vi skall ju snart kämpa på med bandet och blåsa bort krämporna med lite rock ´n´ roll i sommarkvällen, eller hur?
Mina vänner - ta vara på varandra den korta tid vi har, så hörs vi snart igen!