Det pågår en ålderskris i musikbranschen! Pop-publiken är för ung! Dansbandspubliken är för gammal!
Det är omöjligt att sälja popskivor numera. Idoler som Danny Saucedo – tvåa i Melodifestivalen – säljer bara några tusen exemplar. Många pratar om Europalansering av honom, ja, vi får väl se. Det fungerar inte i Sverige i alla fall. Frågan är om ens Eric Saade kan göra någon större succé här när det dröjer så lång tid efter Melodifestivalen innan hans skiva släpps. De ungdomar som lyssnar på honom är vana vid att ladda ner musik, de har ju redan hans skiva vid det laget skivan släpps.
Popartisternas managers verkar inte ha upptäckt krisen, de sätter samma prislapp på turnéerna som förr. Och det kommer att märkas i sommar när arrangörerna ska ta betalt av publiken.
Allt detta har hänt under en väldigt kort period, bara på ett halvår har det förändrats enormt. Jag ser med spänning fram emot hur sommaren blir för dessa dyra artister.
När det gäller dansband så sviker den yngre publiken. Band som stått för föryngring, som Arvingarna och Barbados, har nu svårt att få ut de yngre på dansgolven. Man kan nästan tro att det är Fonus som arrangerar danserna – man kan inte vara närmare döden! Undantaget är givetvis sommarsäsongen, och även den nya moderna färjetrafiken. Hoppet står just till färjorna som blandar olika åldrar och människor. Framför allt på vintern har de blivit de nya folkparkerna.
Band som Lasse Stefanz och några få andra, klarar sig förstås ute på turné, men så kallade schlagerartister gör det inte. Sanna Nielsen, Anna Bergendahl och Sara Varga tar för mycket betalt av publiken. Har man, som Varga exempelvis, bara en enda hitlåt, då kan man inte åka på turné. Det fordras mycket mer än så. Där är exempelvis konceptet Diggiloo en perfekt start, en bra skola att börja i, eftersom man där framträder i konstellationer med andra artister. Det fungerar även om man bara har en enda hitlåt.
Och andra dansband än de allra största får det svårare. Barbados var populära, men har blivit för mycket popmusik och har för många lyssnare längst fram vid scenkanten. Elisa’s har haft stor framgång, men jämfört med tidigare vinnare i Dansbandskampen har det gått rakt nerför för dem. Men det är inte deras fel, det är Stockholm som har förstört mycket, när de började överföra poplåtar på dansband i Dansbandskampen. De trodde att ett dansband kan spela vad som helst.
Men dansbandens skivor säljer mycket bättre än popmusik. Det är ju en fördel med en äldre publik – de är inte lika benägna att ladda ner musik, de köper sina skivor. Så även om dansbandssommaren känns svag, så är min förhoppning att artister som släpper skivor, som Lasse Stefanz och Vikingarna (Christer Sjögrens Kramgoa låtar) kan vara de som räddar branschen. Även Lotta Engberg funderar på en dansbandsskiva. Och det finns faktiskt några nya band som har insett läget, och anpassar sig efter publiken. Willez är ett av dem. Så nog finns det små korn av hopp ändå!
Bert Karlsson