Sverige hade stora framgångar i Eurovision Song Contest i Oslo i år, men inte med det svenska bidraget. För första gången var Sverige inte med i finalen, efter att Anna Bergendahl snöpligt åkte ut ur den andra semifinalen, men å andra sidan sett så hade fem av låtarna i finalen svenska upphovsmän. Och jag kan inte annat än att säga: Vad va’ det jag sa! För i min förra krönika här i FÅR JAG LOV tog jag upp att den låt som Danmark tävlade med, och som slutade på en hedrande fjärde plats, hade ratats av den svenska uttagningsjuryn.
Det är inte första gången som popnördarna som sitter i uttagningsjuryn missar potentiella hitlåtar. Förra året ratade de I did it for love, den låt som Jessica Andersson nu legat överlägsen etta med på Svensktoppen, och Devotion, det vill säga den kanonlåt som Sanna Nielsen i vår legat på Svensktoppen med. Och Lina och Mårten Eriksson fick i år med en låt som var insjungen av Mathias Holmgren, men den åkte märkligt nog ur det svenska startfältet igen, för han var ju en före detta dansbandssångare, och Lina och Mårten ägnade sig istället åt att skriva Irlands bidrag.
Och det är just det som är det farliga. Nämligen att duktiga svenska upphovsmän tappar suget att skicka in sina bästa bidrag till den svenska uttagningen och istället lägger sitt krut på att få med sina låtar i andra länder. Jag har inget emot att svenska kompositörer har framgångar i andra länder, men de bästa låtarna ska vi tävla med själva.
Den där juryn har inte förstått att en hitlåt ska innehålla en enkel refräng som lätt sätter sig – folk måste kunna sjunga med i låten när den spelas i schlagerbaren! Och finns det minsta lilla dansbandsanknytning så åker låten direkt. Det räcker med att den snobbiga förvalsjuryn TROR att det låter dansband. I just exemplet med Danmarks bidrag så är den ju skriven av bland annat Henrik Sethsson som sjunger i Casanovas och demon var insjungen av Jana Vähämäki, som tidigare sjöng i dansbandet Hjältarna, inte så konstigt att den inte kom med…
Glädjande nog verkar det nu som om Sveriges Television tar till sig av kritiken och tar konsekvensen av de senaste årens usla resultat. Så i bästa fall kommer urvalsprocessen i höst att gå till på annat sätt, vilket kan vara en tröst för alla som i sommar sitter och knåpar ihop låtar som förmodligen ska vara inskickade i september någon gång.
Sveriges Radio P4 verkar däremot inte bry sig om vad folk tycker. Där sitter musikproducenter, med Rita Jernquist i spetsen, som bojkottar lättare schlagermusik och allt vad dansband heter. En sådan lista som Svensktoppen, är i dag en lista där alla stora artister finns med, alltifrån Amanda Jenssen till Lars Winnerbeck och Björn Skifs, men nästan aldrig dansband – för de släpps sällan fram till test. Om så skulle vara fallet skulle Svensk-toppen vara ett bra mått på vuxna människors musiksmak – men så länge en så stor och populär musikgenre som dansband bojkottas speglar Svensktoppen inte svenska folkets musiksmak i sin helhet.
Bert Karlsson