Det är fantastiskt kul att jobba som chefredaktör för landets dansbandstidning i dessa dagar. Attityden gentemot hela dansbandsgenren har nämligen svängt både snabbt och rejält. Från att ha varit en medialt undanskuffad och i många sammanhang bespottad genre är det nu fritt fram att från olika håll och kanter haka på det stora och folkliga dansbandsintresset – som funnits i flera årtionden…
Nu är dansband hett och inne, kul och kultigt, och skivbolagen slåss om att skriva kontrakt med dansbanden. Vilket inte är så konstigt. I skrivande stund är Larz-Kristerz album Hem till dig årets hittills mest sålda artistalbum i Sverige med sina över 80 000 imponerande sålda ex, vilket räknas som dubbel platina. Samtidigt storsatsar kvällstidningen Expressen på att ge ut en omfattande serie med dansbandsskivor under hela våren. Och en av landets mest populära skådespelare och komiker släpper också en skiva och ger sig ut på turné, som dansbandssångare. Jag syftar på Robert Gustafsson som du möter i en stor intervju i FÅR JAG LOV nr 2-09, där han berättar om sin relation till dans och dansband.
Men det är som karaktären Roland Järverup, känd från filmen Torsk på Tallinn, som Robert Gustafsson sedan äntrar dansbandsscenen. För egen del har jag svårt att skratta åt denna stackars ensamma, dansbandsälskande karaktär i filmen. Skrattet fastnar i halsen och eftersom jag har en svaghet för filmer med gott slut skulle jag gärna se en uppföljare till filmen, där Rolands liv har ändrats radikalt. Till det bättre – långt bort från alla ensamma kvällar…
Det är så klart Sveriges Televisions storsatsning på Dansbandskampen i höstas som är den enskilt största förete-elsen bakom den rådande dansbandsboomen. Och i dess spår inspireras band att ta ut svängarna, allt från kläder och låtval till spännande samarbeten. Nu gäller det för landets dansarrangörer att haka på den positiva anda som råder och låta kreativiteten flöda – så att det finns en beredskap att ta emot den nya publik som kan dyka upp, och som sannolikt förväntar sig lite mer än den traditionella danspubliken. Fram för lite nya grepp även från dansarrangörernas sida.
Ett önsketänkande är förstås att även riksdagen hakar på det rådande dansbandsklimatet och vågar sänka momsen på entréavgiften till landets danstillställningar. Att låta danserna omfattas av kulturmomsen skulle kännas som ett viktigt erkännande av att den svenska pardansen faktiskt är en både stor och nyttig kulturyttring, läs även Berts krönika här nedan. Att få flera att dansa borde snarare subventioneras som ett landsomfattande hälsoprojekt:
Hela Sverige dansar och ler!
Vi går en härlig dansvår till mötes!
Diana Thylin
chefredaktör FÅR JAG LOV