Wahlströms har valt att göra en så kallad konceptskiva om sitt 80-tal. Det är musik som hördes när killarna började spela i källaren i Vadstena. Personliga minnen från ungdomen alltså. Detta är deras sjunde album och inte deras bästa. Tycker jag. Det funkar i de lugnare låtarna där känslan i Daniel Wahlströms sång kommer till sin rätt.
I Roxettes När kärleken föds (It must have been love) eller i Gärdestads Jag vill ha en egen måne. Sköna versioner av Islands in the stream och Guardian angel ryms också. Men resten är rätt ointressant. Låt det svänga (La de swinge) blir bara struttigt. |