1. I Dansbands-kampens spår
Diggarna, de som föraktas av de s k ”dansarna”, som står framme vid dansbanden idag kanske tar sina första danssteg i morgon. Dansbanan är till för alla och ska danskulturen överleva måste alla bjuda till. Alternativet är inbördes dansbeundran och det skapar ingen tillväxt, tro mig!
2. Wibron – Årets Arrangör
Leif Wibron som driver Gävleparken, har en enkel filosofi. Danskvällen ska vara en festkväll där träningskläderna lämnas hemma och ryggsäckarna i garderoben. Han önskar stil och hyfs av gästerna helt enkelt. Det har gett resultat och nu fick han en Guldklav som Årets Arrangör. Välförtjänt!
3. Dansfestivalen i Härnösand
För första gången satsade en trio entusiaster på tre dagars festival i Härnösand med tolv band. Otroligt välorganiserat, vackert beläget och synnerligen lyckat!
4. Pridefestivalen
I år satsade festivalen på en dansbandsscen i samband med invigningen. Zekes och CC & Lee spelade och alla dansade. Hur som helst och med vem som helst. Där var det ingen som brydde sig om golv, buggtofflor, damernas/herrarnas och vem som för. Bara ren och skär dansglädje, i tusental!
5. Maten i Malung
I år hoppade jag över de stekosdoftande pizzeriorna och skolbespisningen på dansbana 1. Istället en helkväll på det hotellet S:t Olof med god mat och trevlig service. Men nog är matutbudet skralt på 41 000 besökare! Därmed avslutas matinläggen och hoppas de manat till eftertanke!
Thomas gör tummen ner...
1. ”Dansarna” som vet allt
Det är intressant att läsa på olika hemsidor om vad ”dansarna” anser. Nu rasar t ex debatten om ett band som ”tjatar” för mycket under kvällen om att man ska köpa deras nya skiva. Det är tydligen fel. Jag blir så beklämd över den intolerans som man visar bandet. Och vilken liten värld man lever i!
2. Sömniga arrangörer
Om danskulturen ska finnas kvar på lång sikt räcker det inte med att ställa upp ett band, öppna dörren och servera en mazarin. Dagens kunder kräver mer än så. Fler arrangörer borde se vad som händer utanför ”dansbubblan” och dra lärdom. Deras framtida gäster finns ju där.
3. Banden blir färre
Bläddrade i 10–15 år gamla FÅR JAG LOV. Då fanns det många dansband. Turnéguiden kändes kilometerlång. Nu är den bara ett par sidor. Och de band som var störst då är i princip också störst nu. Slutsatsen: publiken vill fortfarande ha säkra kort och dansbandsmusiken är inte ett framtidsjobb.
4. Motvilligt om momsen
Partierna, utom Kristdemokraterna, är inte riktigt momsvilliga, d v s diskutera sänkning på entrémomsen som idag är 25%. För ”kulturevenemang” är momssatsen 6%. Men Bhonus stridbare trummis Ulf Georgsson ger sig inte utan nöter frågan hos alla riksdagsledamöter. Och trägen vinner?!
5. Sista dansen
Åtminstone för sommarlogarna. Nu stänger parkerna för i år och istället för att njuta av sommardans blir det ishallar, folkets hus och gympasalar. Men visst, bättre det än ingen dans. Och på finlandsfärjorna känns det ju som högsommar året runt, så vi får inte ge upp!
Vad tycker du? Har Thomas rätt? Eller anser du att han har helt fel?
Lämna gärna din kommentar här under...