1. Dansbandsleendet
I en tid av otrygghet är det skönt att vissa saker förblir som de alltid varit. Det vill säga att ett dansband är ett dansband är ett dansband. Och att leendet sitter där oavsett tillstånd i landet. Tre i topp på min leendelista är Sten & Ebbe Nilsson och Dennis Jane-brink. Tack för att ni finns. Och alltid ler mot mig!
2. Larz-Kristerz
De kom från ett dammigt lastbilsflak i Älvdalen där de på sin höjd spelade för de som väntade i Systembolagskön en fredag eftermiddag (alla som varit i Älvdalen vet att kön är kort). Efter segern i Dansbandskampen 2008 har de sålt över 200 000 exemplar av sina tre skivor. Jag säger bara: respekt!
3. Melodifestivalen
Se där ja, Lasse Stefanz är ju med i cirkusen nästa år. Och nu även vinnarna i Dansbandskampen 2009, The Playtones. Två rejält publikdragande band som kan krydda musiktävlingen. Men vem ska vi hålla på? Jag håller på båda och gratulerar nykomlingarna och veteranerna. Bra för branschen!
4. Skivstatus
Det har släppts över 30 dansbandsskivor under 2010. Vem trodde det för ett par år sen? De flesta skivor kommer från stora tunga skivbolag som insett dansbandsmusikens värde (kan tro det har med pengar att göra). Det är bara att gratulera dansmusiken och publiken. Jag tror inte 2011 blir sämre!
5. Låtstatus
E-Type gör det. Sonja Aldén likaså. Erik Segerstedt, Patrik Isaksson, Lasse Berghagen, ja till och med Måns Zelmerlöv. De skriver dansbandslåtar (i nåt fall till och med hits)! Har det med kärlek till branschen och musiken att göra? Knappast. Kanske nåt med pengar? Troligt. Hur som helst, roligt!
Thomas gör tummen ner...
1. Dansens framtid
Jag är positiv och negativ. Positiv till det genomslag dansbanden fått i riksmedia, tack vare lobbying, SR och SVT. Negativ för att det fortfarande inte är några nya skaror som rusar till dansställena. Arrangörer måste tänka nytt, banden likaså. En tung uppgift. Mäktar vi med? Tveksam på sikt, tyvärr!
2. Modernt vs moget
Det finns de som på fullt allvar tror att mogenbanden är få och på väg ut. Det är rörande. 75 procent av publiken är fortfarande 50+ och kommer att dansa i många år till. Sen finns en stor ”modern” publik. Båda publikerna behövs för dansens framtid. Inte antingen eller. Utan båda!
3. Dansbandsbrudar
Själva serien går långsamt framåt (nu är jag ändå diplomatisk). Och ingen kan klaga på handlingen. Det händer nämligen i princip ingenting. Och eftersom alla ”dansare” alltid är arga över hur dansen framställs borde ju detta tilltala den publiken. Åka buss, packa upp, gråta lite. Och lite mera buss...
4. Julkonserter
Nu är de här, med full kraft. Det är Christer Sjögren, Sanna Nielsen, Magnus Carlsson och till och med The Playtones som kastar sig in i den heliga helgen. För plötsligt ska varenda svensk lyssna på smöriga julsånger och tänka på Jesus. Tillåt mig småle. Julstämning i all ära, men nog blir det överdrift. Igen!
5. Min sista lista
Efter ett antal år och ett antal listor får det vara nog. Maten i Malung lär inte bli bättre, ”dansarna” lär fortsätta sprida sina ryggsäckar och vattenflaskor och klaga på fikapriserna. Och förhoppningsvis lär några också föra dansen framåt på ett positivt sätt. Jag dansar vidare och tackar för visat intresse!
Vad tycker du? Har Thomas rätt? Eller anser du att han har helt fel?
Lämna gärna din kommentar här under...