Tottes Mysblogg

...och Glad Påsk, alla FJL vänner! Länge sedan sist nu men här kommer en liten uppdatering från Hälsingekusten. Allt är väl med er bloggare, så gott det nu kan vara med de krämpor man dras med till vardags. Frånsett det så är det ju härligt att ljuset återvänt. Promenaderna morron o kväll sker i solljus, ja ni läste rätt, t o m här i norr! Jupiter och Venus strålar i väster om kvällen och Mars glimmar med sitt oranga sken. En måne har vi som är på väg att bli full...

Men det blir ju inte vi - eller hur? Påsken är ju lite speciell, fasta dagar varje år och lite extra ledighet från jobbet gör att det blir ett välkommet avbrott mitt i allt vardagsslit. Ni som ännu har skolbarn i "rätt" ålder har förstås planerat lite extra ledigt också - lockar fjällen? Nja, det kostar en slant att åka långt och det har vi också kalkylerat med. Min älskling har dragit till Småland och Skåne på en vecka. Barn och barnbarn drar förstås. Det senaste är bara några månader gammalt, barnbarnet alltså..! Så nu blir jag här i radhuset över helgen. Men ingen klagan här inte. Fullt upp ändå - låtar och texter ska tränas in. En och annan skogspromenad ska det bli också.

Speeders repar för fullt - gig på G så det gäller att finslipa även om det mesta sitter i ryggmärgen sedan 50 år..;0)

Nu får ni alla ha en riktigt fin helg go´vänner, vi hörs!

...har i många år varit Folkets Hus. Häromåret gick föreningen i konkurs och sedan har det inte varit någon ordning alls på torpet. Tyvärr. Enstaka krögare har försökt med olika arrangemang men inget långsiktigt. Kalas på sommaren men knappt något på vinterhalvåret. Många dansare saknar danserna till våra duktiga populära dansband. Denna verksamhet är ju stommen i ett nöjesetablissemang och kan sedan få den effekten att övrig kulturverksamhet kan blomma upp. Nu skall dessutom "bakfickan" - det populära "Café August" stängas också. Lagom till sommaren..! Dvs ingen dans i folkan under vintern, inga danser eller pubkvällar under sommaren, mitt i sta´n. Obegripligt att man kan fatta sådana beslut. Det kanske är dags att omvärdera uttrycket "Glada Hudik"?

Vi hörs, go´vänner!

Den "magiska" gränsen på 100 000 besök har passerats på min blygsamma lilla blogg. Stort TACK till er alla som gjort er besväret att offra någon minut på mina tankar och funderingar! Detta sporrar naturligtvis mig att fortsätta att delge er mina personliga reflektioner på såväl stort som smått i min omvärld. Än en gång, TACK! Må så gott alla mina vänner, vi hörs!

Oj, oj, oj vilket liv det blev när Thorsten Flinck gick vidare! Jag måste tillstå att hans låt var en av mina favoriter. Tillsammans med Lisa Miskowskis och Björn Ranelids "låt"! Lisa i en finstämd melodi och herrarna i en mer teatralisk utstrålning. Tyvärr var inte Top Cats helt i min smak. Jo - rockabilly gillar jag om den framförs med rätt känsla - men det räcker inte med en ståbas och ett par gitarrer "i ett gammaldags utseende" för att göra rockabilly. Sången - den måste vara rätt och där har inte TC träffat mina känslor ännu. Detta är min högst personliga åsikt som jag också fått plumpa och oförskämda påhopp för på Facebook. Men det får man tåla! Synd att vår duktige Christer Sjögren fått en sådan svag låt. Den mannen kan ju prestera och leverera underverk! Lottas insats var väl - si så där. Men visst glittrade ögonen lite extra..?;0)

Det ska bli spännande att se hur våra udda fåglar klarar sig i tranedansen. Vi hörs, go´vänner!

...kräver som säkert en del av er känner till, en kontinuerlig uppföljning både av myndigheterna och naturligtvis av mig som patient. Nu är det dags igen att inkomma med diverse läkarintyg på att man fortfarande trots denna defekt i bukspottkörteln har tillräcklig vett och sans att få framföra ett motorfordon på ett lagligt sätt. Mina ögon har kontrollerats med foton på ögonbottnarna och nu skall jag träffa min diabetesläkare för ett allmänt medicinskt intyg. Nu är mitt körkort lite speciellt eftersom jag en gång i tiden skaffade högre behörigheter för att få köra turnéfordon med släp osv. Bra att ha, åtminstone E-delen idag även som "privatperson".  Fast någon busschaufför blir jag aldrig på gamla da´r, nä det får räcka med Volvon och ett släp till brädgården på sommaren - och den kommer snart, jag lovar! Ha de´så bra, vi hörs, go´vänner!

...så sitter jag och funderar över Melodifestivalen. Har det inte blivit en Artistfestival istället? T o m de charmiga programledarna i TV verkar vara mer fokuserade på artisterna än på melodierna. I kvällens startfält var väl i mina öron det enda smakliga bidraget det som framfördes av Christer Sjögren och Lotta Engberg. Även om låten hade tydligt lånade drag av en gammal Beatlesdänga..? Nåväl, Lisa Miskovski hade också en bra låt, men knappast någon ESC Winner!

I familjen så fick vi sorg ikväll. Min hustrus åldrige far gick bort efter att ha kämpat en längre tid. Nära 86 år gammal gick den gamle hädan och tyvärr kunde vi inte vara med vid hans bår. Avståndet från Norrland till Götaland blir ibland oöverstigligt. Nu börjar  faktiskt perspektiven på åldrandet bli mer och mer gripbara. Själv är man bara 63 men åren går så fort...

Lev väl, mina vänner så hörs vi!

...jag skrev här på FJL. Tiden går fort när dagarna är fullt inbokade och marginalerna är för smala för små vardagsfunderingar. Men nu är jag här igen! Kul att "Morsan" fortfarande är så flitig, heja på! Det är alltid så trevligt att läsa dina bloggar. Vad har hänt på min horisont då? Tja, förutom jobb, jobb så var vi och lirade på en pub-kväll förra helgen i Iggesund. Vi, dvs Speeders med absolut 60-tal på repertoaren. Bra med folk och det blev ett reportage i Hudiksvalls Tidning på lördagen om kvällen och naturligtvis var vi med på ett och annat hörn..! Denna helg blev det hemmakväll och Melodifestival. Konstigt egentligen, det verkar vara mer fokus på artisterna än på låtarna, trots programmets titel "MELODI..."? En riktig högoddsare tog sig vidare till Globen. Vem hade kunnat gissa att Ranelid skulle ta sig så långt? Men vilken "låt"sedan! En modern svensk rap om det finaste, vackraste som finns, kärleken! Tyvärr kommer nog inte Björn till slutseger men han vore värd det. Och då kanske vi skulle kunna sätta en markering i schlagersoppan att i Sverige är vi visionärer och nyskapare i musikbranschen - sticker jag ut dubbelhakorna för långt nu?

Nåväl, framtiden får utvisa vad som sker, tills dess, vi hörs go´vänner!

...rockgubbarna. Vi lirade på en pubafton i Iggesund i går kväll. Helt underbart, vilken respons! Vår gamla 60-talsmusik gick verkligen hem hos alla, från 20 till 80! Enormt kul att det finns gränsöverskridande musik från en svunnen tid - som ännu känns ny och fräsch! T o m vår lokaltidning kom och gjorde ett fantastiskt bra reportage om oss, publiken och folkan. Stort tack till alla.

Annars så har vi kallt i Hudik just nu, ca 21 minus. Vedkorgen går i skytteltrafik mellan förrådet och kaminen. Bärare är er bloggare. Just nu är det visst Melodifestival på TV - tja ...

Ha de så gott mina vänner, vi hörs!

...på tjugondag Knut. Nä, vi dansade inte ut julen utan den plockades stillsamt ner från fönster och hyllor och packades ner i väntan på nästa december. Konstigt att man fylls av sådan förväntan inför julen med allt vackert pynt, det städas och fejas, lagas mat och bakas. Och när väl högtiden är över så känns det så skönt att komma åter till vardagen. "Oxveckorna" har satt igång och nu är det full fart i våra projekt på jobbet igen. Inte förrän i april har vi Påsken här med lite extra ledighet och då kanske vi känner vårvindarna komma? Fast egentligen har vi det hyfsat med tanke på vädret. Kylan har ännu inte lagt sitt grepp över oss och den snö vi fått är knappt värt att ens tala om. Och det räcker gott för mig! Ha det så gott go´vänner, vi hörs!

...för runt 20 år sedan. Jag spelade med Speeders på en "maskis" - förresten finns det maskeraddanser numera på Trettondagsafton? Vi hade snygga fräscha jeans, boots och vita skjortor med "raggarväst". De första åren var vi dessutom förstärkta på blås av min son John 17 år, tenorsax. Mycket folk på den lilla bygdegården, stämningen på topp. Alla festglada gäster utklädda som sig bör en sådan här kväll. Och dansbandet det var vi, 60-talsbandet Speeders med "absolut 60-tal" på repertoaren. Och "scenkläderna" förstås. Nu börjar ni ana va? I första pausen kom några ur arrangörsledet och hade mycket bestämda åsikter om hur ett dansband skulle klä sig när det var trettondagsbal. Inga jeans inte - usch och fy! Men vad göra? Vi hade de kläder vi hade och det var inget att göra åt den saken. Men kritiken om kläderna lade lite "sordin" (nej, inte sardin) på stämningen (humöret alltså) i bandet. Mest synd var det om John - som strax efter pausen skulle leverera lite saxriff i "Diana" och med lite småskärrade medmusikanter runt om sig var det inte lätt för en tämligen orutinerad ung musiker att få tonerna på plats - trodde vi (dvs jag, pappan). Men hej vad vi bedrog oss! Tonerna satt som en smäck och publiken visste inte till sig av glädje. Jag tror nog faktiskt att inte en enda av de trevliga gästerna den kvällen hade ens sett våra jeans och än mindre misstyckt något eller brytt sig. Men låten och saxen och den unge blåsaren fick långa välförtjänta applåder under kvällen. Och mer blev det innan kvällen var till ända. Tacksamma applåder och vänliga ord följde oss ända tills den sista gästen lämnat lokalen. Succé!

Vi hörde aldrig något mer negativt om våra jeans. Och Speeders blev ett av de populäraste banden i trakten de närmaste 6 - 7 åren! T o m i direktsänd radio! Faktiskt så spelar vi ännu fast inte så ofta. Vår nestor, Ingvar, är nu fyllda 68 år så turnélivet är något lugnare nu. John har bytt saxen mot kastruller och pannor, han är kock på Hudiksvalls populäraste krog men minns tiden med Speeders med glädje.

Sens moralen då? Tja, döm ingen - och definitivt aldrig ett band, efter klädseln. Lyssna på det som levereras - dvs musiken - istället. Dansa och njut!

Ha en fin helg, vi hörs, go´vänner!

...många dansband ger ut nya skivor. Jenny Saléns, Jontez, Elisa´s, med flera. Ja Matz Bladhs släpper sin 18:e(?) skiva i serien "Leende Dansmusik" och på SVT kan vi följa med till Malung. Det verkar trots alla dystra tecken finnas en viss optimism bland banden ändå. Nedläggningarna av många band stod ju som spön i backen under hösten. Den branschträff som planeras på Liseberg kanske kan bli startskottet för en ny dansbandsvår?

Låt oss hoppas att våra duktiga musiker i alla dansband orkar hålla ut och fortsätta sin kulturgärning för alla oss musikälskare och dansare! Och att arrangörer och publik fortsätter i sin strävan att föra denna svenska tradition vidare.

Vi hörs, go´vänner!

...önskar jag er alla! Tack alla ni som under året läst min enkla blogg. Bloggen som handlat om ditt och datt och livet i stort som i smått.

Vi hörs igen på det nya året - ha det så bra och lev väl, go´vänner, vi hörs!

... och en rädd liten hund. Visst är det vackert med fyrverkerier som lyser upp den mörka natthimlen vid nyår. Och visst förstår jag hur kul det är med "smällare" - jag har ju själv varit "pöjk". Men smällare och raketer kunde väl begränsas till tiden runt 12-slaget? Då skulle vi kunna rasta vår lille Emil och vara hemma i god tid innan helvetet brakar loss. Jag har skrivit till min kommun om detta men fått nobben. Och jag kan skriva, var så säkra! Så det blir väl att som vanligt göra korta små utflykter och kuta hemåt när det börjar smälla i grannskapet.

Emil är jätterädd och det är en plåga för oss också att se hur han lider.

Ha nu ett gott slut på 2011 och skjut av några raketer men gör det i rätt tid, vid midnatt. Då har Emil och vi lagt oss - åtminstone Emil.

Skål och Gott Nytt År, go´vänner, vi hörs!

...känns aktuellt kring Julen, eller hur? Jag pratade en lång stund med min gode vän Bengt, tillika en gudabenådad kompgitarrist, om detta i eftermiddags. Vi kom in på ämnet mer eller mindre av en slump. Kanske mest när vi tog upp varför så många dansband lägger ner. Många p g a åldersskäl, man orkar helt enkelt inte längre. Resor, sena kvällar, dåligt med sömn, bortovaro från familjen etc etc. Har man stått på scenen i 40-50 år eller mer så känner man sig mätt och matt(?). Man ger och ger och får oftast belöning av publiken i form av vänlighet, tacksamhet och glädje. Men räcker det ett helt liv? Till slut kommer man nog till vägs ände då det gäller att fråga sig själv vad skall hända sedan turnébussen parkerat för gott och gitarrfodralet mest samlar damm?

Familjen, vännerna och hälsan är det viktigaste tycker jag i alla fall. Men visst känner man ibland att det vore roligt att ge tillbaka lite till alla som dansat och roat sig till ens toner men som numera inte kommer ut alls? Till alla "fans" som nu sitter på ålderdomshemmen och väntar på slutet. Nog kan man väl göra en liten ansträngning till?

Så gick vårat resonemang. Och varför inte? När det civila jobbet inte längre tar all ens tid. Kunna packa elbasen och gitarren och ge sig ut på "turné"! Med 70- 80- och 90-talslåtar i bagaget? Ideellt men kanske en slant till bensin?

Vad tror ni kära läsare?

Vi hörs, go´vänner!

...vad gör man då? Tja, jag tar ut tre semesterdagar och bara myser. Tack och lov drabbades inte vi direkt av någon katastrof när Dagmar överföll oss i helgen. Några altangranar och lite småkrafs fick justeras och rättas till. Vi blev strömlösa några timmar under natten till annandagen och Internet försvann men livet går ju vidare ändå..!

Värre var det runt om i Hudiksvall. Massor av träd över vägar och hus. En stor eloge till alla duktiga linjearbetare som nu fixar elström och röjer så tågen kan börja rulla igen.

Ha det nu så gott go´vänner, vi hörs!